Lena Åhlin

                                                                                                                                             

                            

                     

                                                         

                     

 

      

     

                     

Dag1

                                                                                                                           

                 

                                                                                                               

   

   

         

            

 

  

    

Vem är Lena Åhlin?

Jag heter Lena Åhlin och är 53 år. Född och uppvuxen på Frösön i Jämtland. Jag är distriktsköterska i grunden men har drivit eget företag med en helt annan inriktning i många år.
Här nedan har jag skrivit en kort resume om mig och hur det kom sig att jag kom på ideén med Meo BHn.

Jag har utvecklat den efter egna erfarenheter av bröstcanceroperation och strålningsbehandling.
MeoBH´n är den BH jag själv önskat att jag hade haft den dag jag blev opererad. 

Bilderna kommer från mitt privata fotoalbum.              

På bilden till vänster var jag lycklig omedveten om vad som framtiden hade i beredskap för mig. Jag var frisk, arbetade betydligt mer än jag borde. Livet flöt på.

Men på min födelsedag den 3 februari 2014 för ändrades allt genom ett telefonsamtal från Östersunds Sjukhus:
Du har BRÖSTCANCER!
Livet tog en helt annan vändning än vad jag hade tänkt mig.
10 dagar efter beskedet var jag opererad, mitt högra bröst togs bort och 6 veckor senare började cellgiftsbehandligarna.

Efter operationen fick jag en mjuk skumplastprotes och en tunn BH i något slags "gasväv". Operationsområdet var svullet och ömt, jag hade svårt att dra på mig en BH då det var svårt att lyfta armen på den opererade sidan. Den tunna BH som jag fick på sjukhuset var i och för sig behaglig när jag väl lyckats sätta den på mig, men protesen satt inte som det skulle utan den gled runt eller ramlade ur. Samma gällde de mjuka BHar som finns att köpa i handeln. BHar som dras över huvudet snodde sig och fastnade långt uppe på ryggen där jag inte kunde nå dem själv.

Varför använde jag då BH överhuvudtaget kan man undra? Jo, därför att det fanns ju fortfarande ett bröst på andra sidan som jag ville hålla på plats. Jag har aldrig gått utan BH och att ha ont, känna sig trött och sjuk och dessutom ett bröst som hängde och slängde på ena sidan och på andra sidan inget alls kändes inte kul. Jag ville känna mig klädd och något så när fräsch trots allt mitt i all sjukdom.

                                                                                                                           

Första cellgiftsbehandlingen

Lite tilltufsad men ändå vid relativt gott mod infann jag mig för första cellgiftsbehandlingen. En venport hade satts in några dagar innan behandlingsstart som en stor knapp på bröstkorgen. Där skulle cellgifterna in..
Jag gruvade mig för vad som komma skulle. Jag var på sjukhuset hela dagen den första behandlingsdagen. När jag kom hem på kvällen kom biverkningarna som ett klubbslag.

...och det skulle bara bli värre... 

3 FEC behandlingar och 3 Taxotere skulle det bli totalt. Cellgiftsbehandlingen tog 4 månader. Det är 4 månader som jag helst vill glömma. Jag kunde aldrig förestalla mig hur påverkad jag skulle bli, både fysiskt och psykiskt. Cellgifterna tar både på kropp och själ. Jag mådde jättedåligt och det var med nöd o näppe jag klarade mig själv.

  

23 dagar efter första behandlingen

23 dagar efter första cellgiftsbehandlingen såg jag ut så här (bild t vä). Hur dåligt man mår kan ingen som inte genomgått en cellgiftsbehandling föreställa sig. Jag minns att när jag tog bilden var klockan halv fyra på eftermiddagen och jag hade först då lyckats ta mig ur sängen för att släpa mig till köket för att ta min morgonmedicin.

Jag bestämde mig dock för att göra så gott jag kunde för att må så bra som möjligt. I detta ingick att varje dag klä på mig och om möjligt gå ut i friska luften även om det bara gällde att gå till soptunnan. Jag ville ha kläder som gjorde mig glad och att jag kunde känna mig lite friskare än vad jag egentligen var. Jag ville behålla någon slags värdighetskänsla.

Ett sätt att pigga upp mig mitt i eländet var att knyta schalar på en annorlunda sätt. Jag knöt dem av flortunnt äkta siden från Vietnam. De var sköna som om jag hade haft min kalufs kvar. Siden är ett naturmaterial som värmer när det är kall och svalkar när det är kallt.

  

Strålbehandlingen

6 veckor efter avslutad cellgiftsbehandling startade strålbehandlingen på strålningsavdelningen på Sundsvalls sjukhus. 

Totalt 25 behandlingstillfällen där jag efter ungefär en vecka började känna av strålskador på huden. 

  

Vad är strålskador?

Strålskadorna är individuella alltifrån rodnad, klåda, blåsbildning till öppna sår.

Man får värmekänsla som liknar solbränna fast den känns rakt igenom kroppen. 

Jag själv kom rätt lindrigt undan och fick inga öppna sår. Jag fick rodnad på bröstet, underarmen och bak på ryggen vid skuldran. Det kliade så jag trodde jag skulle bli galen. Blåsbildning på bröstet och under armen. Hela strålområdet "kokade". 
Jag skojade och sa att jag kände mig som en grillad gris "Welldone"!

  

Hur kom jag då på idéen?

När det brände som värst lade jag en bit ullfrotte med öglorna mot huden varvid smärtorna och klådan försvann inom några minuter.
Jag tänkte direkt att detta måste fler drabbade få ta del av.
Jag kopplade erfarenheter från min egen behandling, mina sjukvårdskunskaper och eget företagande och idén om en BH för bröstcanceropererade var född.

  

Jag skapade den BH jag själv skulle velat haft den dag jag blev opererad.

En framknäppt välsittande BH som är lätt att ta på sig och som håller protesen på plats. Inga vassa kanter eller band som kan skava not venport eller hud. Fodret har en mjuk luftig yta som är behaglig mot operations- och strålningsområdet.

 

Varför produktion i Vietnam?

Jag har arbetat i Vietnam under 3,5 år på 80-talet kan språket och känner mycket för landet. Min tanke blev därför att producera BHn där. Mitt pay-back som tack för alla de fina upplevelser jag burit med mig genom livet sedan tiden i Vietnam och att med tillverkningen av MeoBH i Vietnam ge möjlighet till arbete och inkomst i ett fattigt land. MeoBHn sys på ett litet skrädderi i Hanoi.  

                                                                                                                   

                     

              

                    

                      

 

                            

 

 

 

 

                  

 

 

 

 

 

                         

                        

                                

                 

          

 

 

 

 

 

 

                   

          

 

                      

 

 

 

 

 

                                  

                         

                     

          

    

      

  

    

  

Strålskador vid bröstcancerbehandling, jag hade tur och kom lindrigare undan än så här...